Kennel Liljeborg´s Blogg

Ja det var länge sedan jag skrev här som jag fått påpekat :-). Det har varit så väldigt mycket annat en tid och dessutom varierar lusten att skriva blogg men jag får väl försöka skärpa mig.

Det "stora" som hänt sedan sist är ju att jag äntligen fått hem min podengoflicka, Blenda. De som följt bloggen vet ju att jag redan i höstas planerade att köpa en valp ifrån Finland men att den valpen fick underbett. Men hjälp av mina kontakter i Finland fick jag dock kontakt med en av rasens mer erkända uppfödare i Portugal, rasens hemland. Carla Molinari och kennel Do Vale Negro. Carla är även domare och fick hedersuppdraget att i år döma podengo på Crufts då rasen för första gången fick deltaga. Hon är även president för portugisiska kennelklubben.

Podengo härstammar bland annat från basenji och är känd i Portugal sedan 1400-talet. De används i hemlandet till kaninjakt i byarna. Den mer planerade aveln är dock relativt ny i hemlandet. Standarden skrevs på 50-talet. I övriga världen är podengo fortfarande ganska ovanliga men är på stark frammarsch. I Sverige har rasen funnits sedan slutet på 90-talet. De finns i två hårlag, korthår och strävhår som Blenda är. I Sverige är den korthårigaste vanligast men antalet totalt är få.

Det är dock en ras som verkligen engagerar de som fått upp ögonen för dem och där kan man känna igen mycket från basenji. Tex är det varje år en stor utställning i Portugal som kallas Monografica, för podengo. Till den utställningen brukar det vara deltagare från de flesta länder och kontinenter där podengo finns.

En podengo är en mycket härdig och frisk hund. I dagsläget utan kända genetiska sjukdomar. Den lider dock som alla numerärt små raser av att avelsbasen är liten. Den strävhåriga varianten ser närmast ut som en liten terrier men podengo är ingen terrier utan tillhör vinthundsklubben och tävlar i gr 5. Pälsen är mycket lättskött. Det är ingen trimras utan behöver endast kammas regelbundet. Pälsen saknar underull och kammas de regelbundet fäller de minimalt. Den är en mycket bra kaninjägare och jagar i flock. Den minsta varianten, som alltså Blenda är, jagar dock inom skotthåll och är relativt förarnära. De är mycket lättlärda och är framgångsrika inom både lydnad och agility tex. De är mycket bra på Lure Coursing. I Sverige finns det bara två podengo med licens, tyvärr bor de i Norrland, och när de var med på sin första tävling i Piteå blev en av dem BIF. Något de ganska ofta också blir i Finland där rasen är betydligt större och där det alltid är med podengo på LC-tävlingarna.

Blenda har nu varit här hemma i två veckor och lyckats att totalt fånga allas hjärta hos dem som fått förmånen att träffa henne. Båda mina basenjitjejer har helt fallit för henne och de tävlar nästan om vem som ska leka mest med henne. Hon är en mycket älsklig valp och extremt signalsäker. Hon uppfattar alla subtila singnaler som tikarna ger och reagerar omedelbart. Hon är otroligt glad och viftar på svansen åt det mesta. Hon är i stort sett helt orädd och går alltid framåt med svansen i topp. Hon är OTROLIGT liten men verkar helt obekymrad om detta. Hon är också tuff när det behövs och försvarar tex sin mat mot tjejerna, något hon lärde sig var nödvändigt första dagen, så de går inte i närheten av hennes skål när hon äter. När hon inte sover är det full fart men hon gör sällan något hon inte får. Hon leker med sina leksaker och leker med tjejerna eller med mig. Hon skäller men inte särskilt ofta. Jag är otroligt glad över att jag fått upp ögonen för den här lilla hundrasen med så stor personlighet och ett så stort användningsområde.