Blog

Så har årets första jaktprov gått av stapeln. Min utgångspunkt har varit hela våret att starta nu för att vi skulle få proverfarenhet. Det känns ju som första starten i ÖKL eftsom den start (enda) som vi gjorde i fjol inte riktigt räknas. Det pga varken Trollet eller jag var redo, måste man träna också Så därför blev det inga fler starter i fjol. Men nu då vi tränat hela våren, ja, jösses vad vi traglat linjetag. Började när det var en meter snö på ängen, kravlade mig fram för att göra en linje på hundrafemtio meter. När jag tyckete han kunde det gick vi över till målområden, som mest är vi nu uppe i sju stycken som jag varvar med. Ibland är vinklarna inte så stora men han har nu börjat förstå att det är värt att lyssna på matte 

Provet låg i Håsjö (gamla Gällöprovet) och Trollet och jag åkte på lördag morgon, åt en lite macka i bilen och drack kaffe. Men fy vad jag var nervös, fattar inte varför jag håller på och tävlar då jag inte har några tävlingsnerver alls 

Målet för helgen var att ta ett pris, det skulle kännas så skönt att få pris i ÖKL. Jenny Hamring var domare på ÖKL, en väldigt trevlig sådan, ja Lasse Jonsson som dömde på söndagen var också supermysig. Vi startade som tredje par, så det var bara att gå med och kolla provupplägget och se var klurigheterna låg. Dirrigeringen låg mitt på en äng ut mot en rishög, hm sånt har vi ju faktiskt kört hemma . Eftesom dirrigeringarna är det som känns mest darrigt så visste jag inte riktigt vad och hur det här skulle gå.

Men när det väl var dax (trodde jag skulle svimma, både av värmen och nervositet) hade jag lagt upp min strategi att ta ett moment i taget. Vi fick börja på en dubbelmarkering som han spikade, skönt med en bra start  Sedan kom landdirrigeringen, inte heller där några problem (träningen har gjort susen) Sedan närsök, han höll sig fint inom området, på stora söket hade han bra tempo och kom aldrig in tom. Transportsträcka ner till vattnet där min parkamrat får börja med dubbelmarkeringen, bra tänkte jag då har han stor dragning i vattnet. När det är vår tur så blir det en liten krånglig väg men han får in viltet... nu börja jag bli nervös då jag inser att hitills har provet gått strålande för oss. Sedan sista dubbelmarkeringen på vattnet som han bara spikar!!!! Snacka om jag var glad och stolt Bara positiva ord och sedan "fixar ni spåret så har ni ett jäkla bra pris" Va säger man då ahhhhhhhhhh!!! Tur att jag tog med mig en kanin. Väntan blev lång kan jag säga, och nu var jag mer nervös än någonsin. Maria Hansson och jag drog spår åt varandra i väntan på.....

När det var dax höll jag på att kräkas och inte blev det bättre när han kom tillbaka till mig utan kanin Skickar honom igen, domaren peppade mig, hon såg väl att tårarna var nära, fan ska han misslyckas nu.... Efter en evighet (någon minut) kom han med kaninen, då kunde jag andas igen. "Det var jäkligt tur att han fixade det där" var Jennys kommentar. Sen var allt bara kärlek han är ju helt underbar denna hund! Lite roligt är det också att tänka på hur jag alltid sett upp till dom som har kommit så långt att dom har första pris i ÖKL, för mig har det alltid varit sååå stort, och nu har vi också det! 

Både resan hem och den tillbaka dan efter gick som en dans. Vi hade en start till ju, men nu hade jag inga förhoppningar på att vi skulle greja en till 1:a utan den här starten var bara en bonus. Värmen och pressen från gårdagen tog ut sin rätt men vi grejade ett 3:e pris som jag är superglad över, tänka att fixa två pris, det hade jag inte vågat drömma om när jag åkte upp på lördag morgon