Min sambo sluta aldrig att förvåna mej , hans oro över kalvningarna är likadan varje år det handlar både om pengar och känslor när det gäller kalvningar.

Nisse ringde mej på jobbet och var bekymmrad, enligt sej själv hade han stört en ko som skulle kalva han hade varit tvungen att flytta henne till en annan box.

Nisse är uppfödd på mjölkgård, jobbat som förman på en större gård men blir sej utom av oro när något inte stämmer här hemma.  Det är inga problem att flytta henne försökte jag lugna honom med men ni vet har en karl bestämt sej så....

Men allt gick väl kon kom ner med en fin kviga  ,så nu är det att hoppas trenden med besvärliga kalvningar har gett med sej

Chefen var rätt så trött efter att tagit dom flesta mjölkpass själv  efter min sjukskrivning visserligen hade han en mänsklig vallhund som hjälpte honom men han hade ju fått gått upp tidigt på morgarna och mjölkat. Snacka om att ha växtodlingsfasoner för sej Så med andra ord va vi efterlängtade jag och "lilla blå".

Azzie och jag träna lydnad lite då och då hoppas att vi kommer till start snart så jag får rätt på mina tävlingsnerver  (som jag inte har)

Tyvärr så påminner verkligheten mej emellanåt varför jag trivs att jobba med djur. Människor är rätt så hemska mot varandra ett djur visar raka rör vad dom tycker om en och vad dom vill en.

Men er kära vänner som står vid min sida vid vått och torrt ni är en guldklimp att ha omkring mej ingen glömd ingen nämnd

Ha det gott// Gabbi